sofiielarsson

 

Det blir några månader mellan skrivandet märker jag, men vad gör man när intresset inte finns? 

 

Som vanligt har otroligt mycket hänt och jag orkar faktiskt inte dra hela radängan om allt. Just nu går livet i precis den riktning som det ska och det är så jävla underbart.

 

Den 2:a september omskolar den här tjejen sig till uska och det ska bli så himla spännande! 1,5 år i skolbänken väntar mig men förhoppningsvis en mer tryggad framtid därefter. Första boken är beställd och väntas trilla ner i brevlådan inom ett par dagar, så då har jag tid att kika på vad som väntar mig under den första kursen som drar igång om lite mer än en vecka.

 

Jag har världens finaste pojkvän och förmodligen världens märkligaste förhållande enligt dom som känner till det. Tja, det är långt ifrån vilket förhållande som helst men det är precis det jag behöver & vill ha. Jag vill ha mitt liv, inte styras över någon annan, inte bo i någon annans lägenhet (trots att jag har mitt eget boende), jag vill inte springa fram med framtidsplaner om ungar & giftermål. Jag vill ta en dag i taget! 

Vi hörs när vi hörs, och vi ses när det finns tid. Och det är inte alltid så lätt att få ihop det när man är tillsammans med en hårt arbetande läkare kan jag tala om ;)

 

Får passa på att njuta av mina sista lediga dagar nu innan allvaret drar igång på riktigt. Har bakat hallongrottor till kvällskaffet (som jag lär få äta själv då pappas hockey drar igång och mamma jobbar till 21), gått en långrunda med hundarna, gjort mina jävla squats då pojkvännens första kommentar igår efter 5v semester borta i Grekland var; -"sötnos, din rumpa har blivit mindre! ...och hårdare.." Haha.

 

Nu ska jag åter igen bege mig ut i köket. Har lovat att göra min omtalade thailändska kycklinggryta till middag, och jag ser verkligen fram emot det. Hundra år sen jag gjorde den men det ska nog ordna sig.

 

Fridens liljor och på återseende!