sofiielarsson

Sitter alldeles vimmelkantig vid köksbordet och dricker kaffe. Vilken kopp det är har jag glömt, för jag har druckit åtskilliga mängder.. Jag har sjukstuga här hemma och har fått ca 3h sömn inatt. Det tackar jag för. Resten av veckan har jag sovit i halvtimmesintervaller..

 

Tyra har blodiga diarréer och efter ett besök hos veterinären igår, har det nu skickats prover till ett lab som jag förhoppningsvis skulle få svaren på någongång under måndagen. Så nu är det skonkost som gäller, medicinering 3ggr om dagen och den här morgonen har jag fått mata henne samt ge vatten med en spruta..

 

Det skär i mammahjärtat att se min annars lilla glada och spralliga tjej, såhär nere, slutkörd och mager..

 

Så det har inte blivit mycket tid till mig själv den här veckan. Jag har till och med glömt bort att äta på två dagar, pga all stress och oro kring Tyra. Det har blivit kaffe helt enkelt, och lite kaffe till och så avslutningsvis mer kaffe och på tok för många cigaretter. Och de timmar jag fått sova sen i söndags... tja, dem går att räkna på mina tio fingrar. Tyra mår inget vidare och jag är ett vrak. Bra kombo!

 

Försöker hålla tankarna på annat håll genom att leta utbildningar.. Jag funderar på att börja plugga, så jag klickade nyss hem Malmö Högskolas katalog. 

 

Men sen vet jag hur jag är, jag tänker "det ska jag göra" men så blir det istället att jag skjuter upp det. För en månad sen skulle jag fixa nytt leg, men hade en dålig dag och var tvungen att åka hem efter 1,5h väntan på polisstationen. Sen dess har jag inte fått tummarna ur röven att ordna det. Och det är ogiltigt om nån vecka. 

 

Jag slår knut på mig själv med mitt dåliga organiserande och jag blir tokig. Hur svårt ska det vara att ha lite självdiciplin och bara få saker & ting gjorda? Jag kan mig själv utantill och jag hör mig själv tänka "idag ska jag göra det, efter att jag har gjort det, det och det!"..........."eller så gör jag det imorgon, jag orkar kanske inte sen".

 

Bittert och grått inlägg, men även sådana behövs ibland. I skrivandets stund är jag mest uppriven och gråtmild. Ska hälla upp mig sjuhundrafemtioelfte kopp kaffe, röka ännu en cigarett i stormen på balkongen och försöka att ta mig in till stan och ordna mitt leg.